Det beror på vilket sorts djur som man tänker på, djur som är mindre än råttan ska man absolut inte ha tillsammans med råttan, t ex hamstrar, möss och fåglar är djur som man ska hålla undan. Råttan är ett rovdjur och kommer att skada djur som är mindre än den själv. När råttan sitter i buren spelar det ingen roll om djuret är mindre eller större, råttan kommer mest troligt att göra ett gott försök att skada det andra djuret genom gallret.

Jag kan ta lite historier runt råttorna och andra djur som jag har upplevt själv:
Snuttan (Madam Bonson) tog sig upp på köksbordet när jag stod och sköljde hennes bur på toaletten. Hon hoppade från köksbordet till ökenråttan/gerbilen Götes bur och lyckades få upp luckan och ta sig in till Göte. En stund senare fick Göte en värdig begravning under häcken i trädgården.

Min katt Shona träffade sin första råtta när hon var sex veckor gammal. Råttan Sören (Topstar's Gregory Peck) var då lite större än Shona. I och med detta, för katten, skrämmande möte höll sig Shona en bit från råttorna så fort de var ute och jag behövde aldrig vakta på henne.

Däremot min mammas katt Jansson som blev 19 år gammal, brydde sig inte om råttorna, de kunde springa på honom eller kura ihop sig vid hans mage och somna medan Jansson satt och spann, Jansson var dessutom en utekatt och hadde burit hem små jaktbyten emellanåt.
En gång däremot tröttnade Jansson på råttorna, det hände när jag passade Jansson och jag skulle städa hos mina råttpojkar. Jansson kom ut i köket och satte sig för att titta på, råttan Glenloths Sentai upptäckte efter en stund Janssons svans, nu ska det tilläggas att Jansson är en bondkatt med päls som en perser. Sentai började gosa med Janssons svans men Jansson var inte riktigt förtjust i detta utan ryckte undan svansen. Då började Sentai gosa med pälsen på kattens rygg istället och Jansson blev jättsur! Han reste på sig, vände sig om och slog till råttan med tassen så att råttan flög en bra bit över golvet. Det var en mycket förnärmad råtta som satte sig i ett hörn och tvättade sig och hela tiden hade han ryggen åt Janssons mjuka och härliga päls.

Illern Semlan älskade att titta på råttorna genom gallret, nu fick illrarna inte vara i råttornas rum ensamma men de fick följa med in när jag gav råttorna mat och vatten, det bara det att Semlan hade inte alltför mycket intelligens och hon förstod inte varför det gjorde så ont i näsan när hon nosade på råttorna genom gallret. Jag har aldrig tidigare eller senare sett en iller med mer bitmärken i nosen är Semlan.
En bekant hade en Schäfer som heter Ambra och varje gång Ambra gick förbi vår trappuppgång skulle hon in och hälsa på råttorna. I hissen på väg upp till lägenheten satt hon och ylade, när hon väl kom in i lägenheten sprang hon direkt fram till råttburarna och satte sig och tittade, det var ett enkelt jobb att passa Ambra, hon satt ändå bara och tittade på råttorna.

Sist men inte minst har vi råttan Abe (Abacus Man måste öppna sina ögon för att se) som var en "dödsmaskin". Vi köpte Abe av en uppfödare i Västerås och genom gott samarbete mellan olika människor kom han till Halmstad. På vägen från Västerås till Halmstad bodde han två månader hos en tjej i Göteborg, hos den här tjejen, som även hade hamstrar, visade Abe sitt riktiga jag. Han visade sig vara en expert på att rymma, under några av de gånger han hade rymt fick han även upp ett par hamsterburar och sammanlagt bragde han tre hamstrar om livet. När han väl hade kommit till oss slutade han i alla fall att rymma, men var en "lean mean killing machine" ändå. Dock hade han inga hamstrar att mörda hos oss men däremot har vi tre katter, stoppar det Abe? Nej, inte det minsta. Råttan måste tro att han var en Pitbull Terrier. En kväll satt vi och tittade på TV med Abe i soffan, Mini, den av de tre katterna som inte har slutat jaga råttorna, satt på golvet vid soffan och tittade på Abe. Jag satt nära och hade dem under uppsikt så jag lät dem hållas, Abe gick fram till kanten på soffan och satte sig och tittade på Mini. Mini, dum som han var, körde fram sin nos för att nosa eller, om möjligt, fånga Abe. Abe lutade sig också fram för att kunna nosa på Mini och rätt som det var satt det fyra råttänder i Minis nos och katten hoppade förnärmad därifrån, inget blodvite uppstod men därefter tänkte sig Mini för.

Katten Tiny jagade inte råttor med avsikten att döda dem, han var som en kattunge och tyckte att de var roliga. Kvällen efter Minis sammandrabbning med Abe råkade Tiny illa ut. Tiny låg i soffan och tittade på Abe och rörde sig inte när Abe kom i närheten, när Abe var ca 10 cm ifrån Tiny ställde sig råttan på bakbenen, stod stilla i ett par sekunder och tog sedan ett hopp framåt och bet Tiny mellan öronen. Katten satte sig upp och tittade på mig med en blick som undrade "Matte, varför gjorde den elaka råttan så?" Gissa om det fnissades gott. Det roliga var att Abe var så otroligt snäll mot människor, men mot pälsklädda individer var han vidrig. Varför han gjorde på detta viset? Bara Gud vet...