Råttorna är djur som dagligen behöver stimulans för att trivas. De behöver komma ut ur sin bur och gå på upptäcktsfärd. Har man ett jobb som råttorna kan åka med till så lovar jag att inga blir lyckligare än råttorna! En ensam råtta kräver mycket uppmärksamhet av sin ägare för att vara lycklig. Vill man endast ha en råtta så får man vara beredd på att den vill ha en hel del tid och vara ute med dig när du är hemma. Man får också vara påhittig för att hitta på saker för råttan att göra i buren när den är ensam hemma.
Råttor är flockdjur och helst bör man ha två eller flera råttor tillsammans. Nu ska det samtidigt påpekas att två råttor inte är jobbigare än en råtta. När du köper råtta, varför inte köpa ett syskon eller en annan råtta av samma kön samtidigt? Råttorna blir lyckligare och du får mindre skuldkänslor för att de sitter ensamma hemma.
Råttorna är mycket intelligenta djur och jag har flera gånger fått bevis för deras envishet och intelligens. Som t ex när Viggo ansåg att tiden för påfyllning av hans lilla matskål för länge sedan var passerad, han tröttnade till slut på att vänta och bar helt enkelt ut matskålen i köket, ställde den mitt på golvet och satt och tittade på mig tills jag hade fyllt på den.
Ett annat exempel är när Idol (Mexi-khan's Invisible Idol) tog sig upp på de andra honornas bur i köket genom att klättra upp på köksstolen och hoppa upp på bordet, sedan hoppade hon 50 cm till fönstret och gick till fönstrets motsatta ända och hoppade 90 cm till buren. Sedan var det en mycket skadeglad råtta som kunde springa på buren och kissa på de andra tanterna som satt under.

Hane eller hona?
Ofta får jag frågan vilket som är bäst, hanar eller honor? Vilket som, brukar jag säga. Huvudsaken är att man inte har två råttor av olika kön i samma bur, för då kommer de strax att föröka sig. Honorna väger ca 250-350g och hanarna väger ca 500-700g. Råttorna blir vanligtvis 35-45 cm långa mellan nos och svanstopp. Hanarna har också instinkten att revirmärka överallt. Läs mer om detta i kapitlet om råttans beteende.
Hanarna blir inte tamare än honorna utan det som många misstar sig på är hanarnas sätt att bli lite latare och sävligare än honorna. En hona springer gärna nyfiket runt och tittar på omgivningen medan en hane helst lägger sig och slappar istället.
Jag tänkte jag skulle berätta om min råtta Aramis (Abbans Aramis) när jag ändå är inne på råttors vikt och storlek. Han var en mycket stor råttpojke, han vägde 1058g och var 52 cm mellan nosen och svanstoppen. Jag tyckte det var synd att han skulle sitta, i en för honom, för liten bur så han bodde i mitt grytskåp. Jag hakade av dörren och satten in en låda till honom på nedersta hyllan och så en gosig hundfilt att sova i. På mornarna när jag stod vid diskbänken och fixade frukost så kom den en yrvaken råtta och ryckte i mitt byxben för han ville också ha frukost. Eller som den gången det ringde på dörren och jag gick och öppnade, Aramis traskade efter och satt på tröskeln när jag öppnade dörren. Där stod ett par Jehovas vittnen... jag såg dem aldrig igen...

Att tänka på vid råttköp...
Man ska absolut inte impulsköpa ett djur. Som uppfödare kan man ibland göra det eftersom man alltid är ute efter bra färgade/tecknade djur och "nytt blod" till uppfödningen. En gång kom jag in på en råttutställning i London och ställde ner mina saker vid ett bord, som visade sig vara bebisförsäljningsbordet, och jag fick syn på en helt underbar liten american berkshire pojke och jag utbrister "MIN!!". Två minuter senare hade råttan bytt ägare och Bosse (Halcyon Badger) hade blivit svensk medborgare och Halmstadbo.

Köper man råttor för första gången ska man ta god tid på sig innan man bestämmer sig. Har man lyckan att få tag i en uppfödare så svarar gärna uppfödaren på alla dina frågor, i alla fall om man har fått tag i en bra uppfödare och nu menar jag en hos Svenska Råttsällskapet registrerad uppfödare. Kan och vill man kan man ta kontakt med många uppfödare och se en massa olika varianter innan man behöver bestämma sig för vilka råttor man vill ha. Ett annat ställe att se många varianter är på råttutställningar som anordnas lite här och där i landet.
Köper man råttor i en zooaffär så ska man ha i åtanke att inte alla zoohandlare vet vad de talar om. Många bryr sig inte, de vill bara ha sålt djuren och gärna en dyr bur tillsammans med dem. Lika många kan inget om djuret ifråga utan hittar på eller tror att råttorna ska skötas som t ex en hamster. Tack och lov så finns det minst lika många zooaffärer som har kunnig personal och som bryr sig om sina djur.
Du ska alltså inte helt lita på om det är hanar eller honor som du köper ifall zooaffären inte har skilt på könen, med detta menar jag att de har honor i en bur och hanar i en annan. Kan du inte själv se om det är hanar eller honor så får du nog helt enkelt lita på zoohandlaren. Men det är många gånger som jag har dömt på utställningar och det har kommit fram t ex en råttpojke som visar sig ha spenar. När man sedan ska förklara för ägaren att deras Sivert är en Siv så är det vanligaste svaret "men de sa i zooaffären att det var en hane...". Att zoohandlare har fel i avseende på råttornas kön händer tyvärr för ofta.
Har zooaffären inte skilt på könen så kan man ibland köpa en hona och någon vecka senare har man helt plötsligt 12 råttor istället, varav 11 bebisar! Det är inte alltid man uppskattar att köpa 12 råttor till priset av en och för att undvika detta så kan du gå till en zooaffär som har hanar och honor åtskilda eller köpa en hane. Titta i kapitlet om "Råttans Kärleksliv" så kan du lära dig att skilja på könen.
Lättaste sättet att få tag i friska och trevliga råttor är att vända sig till en seriös uppfödare som är ansluten till Svenska Råttsällskapet. Visst finns det kunniga människor som föder upp råttor utanför Svenska Råttsällskapet, men vill man vara på den säkra sidan så råder jag till att man vänder sig till Svenska Råttsällskapet. Köper man från en föreningsansluten uppfödare får man med stamtavlor på sina råttor.
Råttor som föds upp i en zooaffär har många gånger inte tillkommit under planerad avel, utan de har troligtvis parat sig med någon av sina syskon eller någon annan nära släkting. Okontrollerad avel som denna ger tyvärr vanligtvis inga råttor med bra psyke, de blir gärna nervösa, lättstressade och ibland till och med aggressiva. Har man otur och köper sådana råttor så blir man kanske biten eller har råttor som man sällan kommer kunna kela med eftersom man inte får dem tama. Nu ska det påpekas att det finns djurgrossister som har väldigt trevliga råttor.

Det finns vissa tecken som du ska hålla utkik efter när du står framför buren och ska köpa råttor:
Du ska inte köpa råttor som sitter uppburrade i ett hörn med halvslutna ögon och som har en grå färgton på öron, tassar och svans jämfört med de andra råttorna. Troligen sitter de stilla och rör sig inte speciellt mycket. Denna råttan är med all sannolikhet sjuk och har du otur kommer den nog inte att bli långvarig hos dig innan den stora råtthimlen kallar.
Du ska inte köpa råttor som far runt i buren i en väldig fart när du försöker ta upp dem. Dessa råttorna kommer att bli svåra att få tama och har du otur så kommer de att bita dig. Råttor med ett normalt psyke ska inte bitas, visst kan vilka råttor som helst bli rädda och nafsa till eller springa undan men du ska kunna få tag på dem utan att behöva trycka upp dem i ett hörn och kasta en handduk över dem.
En råtta som hugger mot gallret eller mot dig i buren är aggressiv - köp den inte!!

Råttbebisens ålder och beteende...
Råttbebisar bör vara minst 4, helst 5 veckor och max 10 veckor gamla när du köper dem. Du ska inte köpa bebisar som är yngre än fyra veckor eftersom de inte har diat färdigt hos mamman. Man får lägga ned mycket arbete på råttorna för att få dem tama om de är äldre än tio veckor. Har man otur kanske man inte får dem så tama som man vill över huvudtaget.
Råttbebisar är några oerhört nyfikna små varelser och precis som alla små barn måste de undersöka allt ifall det går att äta. Skillnaden mellan en råtta som nafsar av nyfikenhet och en råtta som hugger är stor. En nyfiken råtta som nafsar i ett finger har uppstående öron och tar gärna tag i fingret med framtassarna. Så står den sedan och "smakar" gång på gång. Det kan kännas ordentligt när en bebis smakar på dig men du kommer inte att börja blöda och gör det för ont kan du dra bort handen försiktigt så kommer den att sluta. Sätter du dit handen igen så kommer den snart att börja nafsa igen. Detta beteende har oftast försvunnit vid 7-8 veckors ålder.

Vissa råttor behåller dock spår av detta nafsande hela livet. Råttan Lilac (Höjdrädd Dvärg På Styltor) hade som standardhälsning när man stack ner handen i buren att ta tag i fingret med tänderna, det gjorde lite ont men hon bet inte, det var som om hon tog tag med tänderna istället för att skaka tass.
Däremot en råtta som hugger lägger vanligtvis öronen utmed huvudet, den burrar kanske upp sig och har en vaggande gång. Den kan även fnysa åt dig. Ibland kommer det inga varningssignaler alls. Blir du biten så försök att inte rycka åt dig handen, det kan vara svårt att inte göra det men du kan dra upp ett större sår om du gör det. Du kommer också märka att det blöder ganska bra. Spola handen under kallt vatten en stund och lägg en klick Helosansalva på såret och sätt på ett plåster. Med salvan minskar du riskerna för infektioner och stelkramp. Har du blivit biten och inte har ett fullgott stelkrampsskydd bör du gå till en läkare och ta stelkrampspruta. Det är alltid bra att ha skydd även om man inte blir biten. Jag vill tillägga att jag har blivit biten av arga och aggressiva råttor 5 gånger på 8 år. Smånafsande utav misstag, kanske för att jag luktar mat om fingrarna eller att honor som väntar eller har ungar nafsar händer emellanåt. Detta beror naturligtvis inte på att råttan är aggressiv utan att jag har varit vårdslös, så jag har mig själv att skylla.
Glada och friska råttbarn, och även vuxna råttor, har en blank och slät päls . Ögonen ska vara klara och pigga. Ögonen och nos ska inte rinna. Råttorna ska vara rena och inte ha sår, dessutom ska de inte vara kladdiga eller smutsiga i baken. Du ska inte kunna höra något rossel eller vissel från lungorna och du ska inte heller kunna känna varenda kota i svansen eller ryggraden. Råttorna ska ha ett gott "bebishull". Du ska inte heller köpa den minsta råttan i buren. Råttorna ska också gå att ta i, lite spring får man räkna med eftersom de kommer till nytt ställe och nya människor. Råttor som har blivit skrämda och ändå kommer fram till gallret igen för att titta på dig har en sund inställning och de råttorna kommer nog inte att ge dig större problem att få tama.

Hemkomsten...
När man köper råttor ska man ha en bur färdig och klar hemma så att råttorna kan flytta in direkt. När de har sprungit runt i buren ett par timmar och de har hunnit bekanta sig med buren kan du försiktigt börja lära känna dem. Sitt gärna och prata med dem genom gallret, du kan också sticka in handen och lägga den på en hylla eller botten så att råttorna får en chans att bekanta sig med handen och se att den inte är farlig. Har du tur och håller handen stilla kanske de till och med klättrar upp i den.
Försök att umgås med råttorna mycket den första tiden. Ha gärna buren på ett ställe i bostaden som du ofta är på. Har du buren i köket kan råttorna springa på köksbordet eller diskbänken den första tiden, men passa dem noga för unga råttor har inte förstått sambandet mellan kanter, höjder och smärta ännu och jag tror inte att du vill att de ska trilla ned och slå sig.
Efterhand som råttorna blir tamare kan du utöka deras ytor att springa på. Innan du släpper lös dem bör du först ha letat igenom rummet efter hål i väggar, lister, möbler och att galler sitter fast på avloppen. I köket ska man titta efter ifall gallret under kyl/frys sitter fast och titta samtidigt under köksskåpen så att råttan inte kan komma ner i sockeln som skåpet står på. Blir något rum eller möbel inte godkänd så får du helt enkelt göra området till råttförbjudet område.
När du tycker att dina råttor är tillräckligt tama kan du ta med dem när du diskar, då kan de sitta på axeln, när du tittar på tv, studerar (håll ögonen på radergummit, annars försvinner både det och råttan!), skriver brev, läser mm. Endast din fantasi hindrar råttorna från att vara med. På sommaren kan råttorna även följa med på äventyr utomhus. Ögonen är stora runt omkring när man sitter på en uteservering och tar en kopp te och på ett fat jämte sitter råttor och knaprar bulle! Fast risken föreligger ju att man blir portad på livstid....