Ursprung...
För att hitta den första råttan som ser ut som råttan gör idag får vi gå tillbaka cirka 7 miljoner år i tiden. Den råttan hade likadant skelett, tänder och gångsätt som dagens råtta. Råttan tillhör en familj av gnagarna som heter Rodentia, i denna ordningen ingår närmare 3000 olika arter och är faktiskt den största inom däggdjuren. Om vi går några steg ner på "stegen" så hittar vi underfamiljen Murinae som råttan tillhör och i den hittar vi 391 arter av råttor som tillhör 77 släkten.

Utseende...
Svartråttan är inte bara svart och brunråttan är inte bara brun som namnet kanske kan lura oss till att tro. Utan svartråttan kan förekomma i färger som skiffergrått till ljusbrunt och har ofta en ljusare färg på magen. Brunråttan varierar från svart via brungrått till sällsynt albino.
Pälsen hos brunråttan ger ett jämnare intryck och ser på det hela mer enhetlig ut än vad svartråttans päls gör. Hos svartråttan är det större skillnad mellan täckhår och underhår. Om man tittar riktigt nära på en råttsvans så kan man se att svansen består av fjäll som sitter i ringar runt svansen. Dessa ringar kallas fjällringar och svartråttan har ca 270 st fjällringar mot brunråttans 250 st, svansen är klädd med ett glest lager av täckhår. Färgen på svansen stämmer överens med kroppsfärgen och hos brunråttan är den lite ljusare på undersidanoch hos svartråttan är den enfärgad runt om. Brunråttan svans är också tjockare än svartråttans, svansen är en förlängning av ryggraden och råttan använder den ibland som en extra hand, dess egentliga uppgift är att ge råttan dess balans och man tror även att råttan reglerar kroppstemperaturen med den.
Svartråttans tassar har fåror på undersidan och dessa fåror kan liknas vid människans fingeravtryck, de är olika från individ till individ. Fårorna tror man gör att råttan får bättre fäste när den klättrar, dock har inte brunråttan dessa fåror utan den har något som kan liknas vid trampdynor, brunråttan har också antydan till simhud mellan sina tår. När råttan går sätter den hela tassen i marken och de har 4 tår fram och 5 tår bak. Tittar man på en råtta när den äter ser framtassarna nästan ut som händer.
Råttor har bara framtänder och kindtänder, framtänderna saknar emalj förutom på framsidan och växer hela livet. Lite längre in i munnen sitter kindtänderna och de är 6 till antalet på varje sida, tre uppe och tre nere, dessa växer inte och ersätts inte ifall de går förlorade.
Svartråttan är ett smidigare djur än brunråttan, den rör sig både snabbare och smidigare än brunråttan. Brunråttans färdighet jämfört med svartråttan ligger i att den simmar och dyker bättre. Man har mätt att råttor kan få upp en hastighet av 10 km/h.
Råttan är vaken och mest aktiv under de mörkare delarna av dygnet såsom kvälls- och nattid, en vuxen råtta kan sova så mycket som 16 timmar/dygn och under vinterhalvåret kan det till och med bli några timmar extra per dygn.

Sjukdomar som råttan kan sprida...
Man tror att råttor sannolikt bär ansvaret för fler dödsfall bland människor än vad alla krig och revolutioner gör tillsammans. Många människor har även förlorat inkomster och arbeten på grund av kroniska sjukdomar som den vilda råttan har smitta människan med. De sjukdomar som överförs av vildråttan till människor är tyfus, salmonella, leptospiros, Lassafeber som finns i västafrika och böldpest som bland annat dyker upp i USA och orsakar upp till 10 dödsfall/år. Dessutom dyker det upp i Asien många fall av feber som man inte kan förklara och som man tror härstammar från råttan. Det var svartråttan som spred böldpesten i bl a London 1664-65, brunråttan kom inte till England förrän runt 1730 och kan därför inte anklagas för att ha spridit denna sjukdom.

Utbredning...
Brunråttan (Rattus Norvegicus)
Från början kommer båda arterna från Asien, man tror att brunråttan någon gång vandrade till sydvästra Sibirien och norra Kina. På 1500-talet spred den sig till resten av världen, men riktigt säker är man nog inte eftersom man har hittat skelett av brunråttan i Tyskland som härstammar från 1000-talet. Däremot vet man att brunråttan kom till USA runt 1775.
Brunråttan har visat sig tålig mot kyla och fukt och finns numera över hela världen, man har till och med hittat brunråttor i Syd Georgien som ligger på Antarktis.
När brunråttan dök upp i Europa på 1700-talet tack vare människans allt bättre kommunikationer, började den sakta men säkert att tränga ut svartråttan. Anledningen till att brunråttan kunde tränga ut svartråttan är att brunråttan är bättre rustad för överlevnad, den är mer seglivad än svartråttan. Dessutom är den mer aggressiv, modigare, anpassningsbar och den angriper om den känner sig trängd, brunråttan kan också angripa flockvis om det behövs. Svartråttan däremot anser det bättre att fly än illa fäkta.
Brunråttan är bra utrustad för ett liv nära människan och den är även snarstucken mot andra gnagare. Där brunråttan bor finns det sällan andra gnagare vilket är resultatet av att brunråttan inte drar sig för att döda sina konkurrenter.
I husen föredrar brunråttan att bo i de fuktigare delarna som till exempel källare och avloppsledningar. Brunråttan gräver gärna ned sig i gångar och hålor under jorden för att bygga bo, dessa bon ligger huvudsakligen vid t ex dammar, sjöar, soptippar, avlopps- och dräneringstunnlar, så långt bort från människan som möjligt.

Svartråttan (Rattus Rattus)
Svartråttan har sedan länge funnits på olika platser i världen. Tidigaste dateringen man känner till är 500-talet då man dokumenterade den i Asien och Nildeltat i Egypten. Den har alltid funnits nära människan och följt henne när hon har flyttat på sig. Dagens svartråtta lever i små bestånd i Europa, Amerika, Australien, Afrika och på många av Atlantens och Stilla Havets öar.
Svartråttan var den dominerande råttan i Europa fram till medeltiden. Nu är den nästan helt undanträngd av brunråttan och finns bl a bara på ön Lundy utanför Bristol Channel i England och lite här och där utefter Medelhavets kuster. Ibland kan man hitta enstaka exemplar i olika hamnar runt om i Europa men det dröjer inte länge innan brunråttan har upptäckt och jagat bort eller dödat den.
Svartråttan lever helst i de torrare delarna av husen som vind, förråd och inne i huset. Detta gör att deras bo ofta hamnar över marken och nära inpå människan. Svartråttan kan också bosätta sig i trädkronor men på grund av rovdjur väljer den helst hustak, vindar och hus.
Människan och brunråttan har hjälpts åt med att nästan utrota svartråttan. Människan genom att riva alla gamla hus som svartråttan helst bodde i och hur brunråttan gjorde vet vi redan. Svartråttan kan inte bo i vilket hus som helst utan det måste vara byggt av trä som kyrkor, väderkvarnar, lador och mycket gamla bostadshus.

Föda...
För att råttan överhuvudtaget skall ha en chans att överleva är det ytterst viktigt att den hittar mat. Detta problem försöker råttan lösa genom att vara allätare. Både brunråttan och svartråttan föredrar dock en vegetarisk kost som säd, frukt, grönsaker, nötter, frön, växter och späda grenar.
Råttor har i alla tider varit djurvärldens "sopgubbar". De har hållit rent genom att leta reda på kvarlämnade kadaver och spillning från andra djur. När råttan upptäckte en ny födkrok - människan - avtog detta beteende eftersom det inte behövdes längre, råttan blev samtidigt bofast.
Svartråttan äter nästan uteslutande vegetabiler medan brunråttans mathållning inkluderar bl a grodor, fåglar och ägg. Ibland går den till och med på jakt, kommer det till exempel möss eller sorkar in på reviret ger sig brunråttan utan att tveka på inkräktaren eftersom den konkurrerar om maten. Skulle det behövas kan råttan äta bland annat kadaver, kospillning och allt möjligt "skräp" som stearin, tvål och läder.

Råttans sinnen...
Råttan har precis som människan fem sinnen; syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Till skillnad från människan har den också känselkroppar - receptorer - som rapporterar om tillståndet i olika kroppsdelar, oberoende av varandra. Råttan har med andra ord hela tiden kroppen under uppsyn och vet hur den mår. Exempel kan vara att råttan vet hur tarmarna arbetar, ifall någon muskel är mer spänd än någon annan och om balansen fungerar som den ska.
Man känner till minst ett sinne till nämligen ultrahögt ljud. Råttan kan som till exempel fladdermusen sända ut ultrahöga ljud för att kommunicera med andra råttor, bedöma avstånd och hur terrängen ser ut. Dock är sinnet inte lika välutvecklat som fladdermusens. Råttan har en frekvens på 24 000 svängningar/sekund och fladdermusen har en frekvens på 100 000 svängningar/sekund.
De här höga ljuden är ett utmärkt komplement till synen som är dåligt utvecklad. Då råttan är aktiv mest när det är mörkt förlitar den sig inte bara på de höga ljuden utan de använder även lukten och känseln som är väl utvecklat. Morrhåren använder råttan för att känna sig fram med. Lukten använder råttan mycket inom familjelivet, de kommunicerar med bland annat "fotsvett" och känslodofter som adrenalin och feromoner. Råttan kan antagligen bara se konturer, ljus, mörker och skuggor.
Däremot vet man att råttan har ett utmärkt minne, de minns var faror kan dyka upp, vilka foder som dödade diverse flockmedlemmar och vilka vägar som är säkra. Råttan är tvungen att kunna minnas sådana saker för att överleva.

Beteende...
Råttan är ett flockdjur med väl utvecklade familjeregler. Beteendet växlar i samband med tillgång på föda och hur många medlemmar som ingår i flocken.
Är det dåliga tider och flocken innehåller mycket få djur blir hanarna mycket revirstarka. Detta förklaras med att hanen förhoppningsvis har säkrat ett område med mat som bara han och hans flock får utnyttja. Den starkaste hanen ger även en stark avkomma. Är förhållandena tvärtom med god tillgång på mat och många flockmedlemmar får revirhävdandet ge vika för den sociala hierarkin.