|

Det finns ett antal personer som har varit betydelsefulla för råttan som husdjur. Jag kommer att berätta om några av dem:
Jack Black...
Han var också känd som Samuel Bastick, han bodde i London och var en känd råttfångare vid drottning Victorias hov på 1800-talet. Black är erkänd som en av de personer som började med råttor som husdjur, han fångade ovanligt färgade vildråttor, som albino och svarta. Han parade dessa två färgavvikelser och fick slutligen många olika färgmutationer. Han sålde dessa råttors efterkommande generationer som husdjur.
Jimmy Shaw...
En samtida man med Black spelade också en stor roll i exploateringen av råttan som husdjur. Den här mannen hade ett yrkesmässigt intresse i de vilda råttorna, om än ett smått otäckt intresse. Mannen ifråga var Jimmy Shaw, även kallad Jemmy och han var en pensionerad boxare.
Shaw var mycket hundintresserad men Shaw var emellertid inblandad i lite otrevliga saker, med dagens ögon sett, när det gäller hundarna. Han höll i spel på hundslagsmål och ett spel som kan betecknas som "Hur många råttor en hund kan döda på kortast tid".
Shaw hade några ganska imponerande, om än smutsiga, "rat pits" i sin källare. På bestämda kvällar i veckan kom en stor skara män, männen vadslog sedan om hur många råttor en hund kunde döda på en bestämd tid. Råttorna var alla vildråttor som hade fångats av råttfångare, som till exempel Jack Black, och som sedan sålts till Jimmy Shaw och andra utövare av sporten.

En man vid namn Henry Mayhew berättade om Jimmy Shaw: "Pubägaren visade mig en egendomlig typ av tama råttor, en del fläckiga och andra vita med röda ögon. Han förvarade dem i en bur i sitt vardagsrum. Han tog ut dem och handskades med dem utan den minsta rädsla. Han handskades även ganska våld-samt med dem medan han visade mig det ovanliga med deras färg. Trots detta vi-sade inte någon av de små liven någon tendens till att bita honom. Tvärtom ver-kade det som om de hade förlorat sitt vilda beteende totalt. När man närmade sig buren med dem, kämpade de för att ta sig in i den."
Jimmy Shaw blev senare mycket aktad inom hundvärlden, en hundutställning som hölls på Shaws pub 1855 var motivet för en tavla som kallades "Den första hundutställningen". Tavlan hänger numera i Engelska kennelklubbens rökrum bland andra gamla hundtavlor. Det är underligt hur intresset för två så olika djur har en gemensam förfader...
och det tack vare den ödmjuka råttan!
Miss Mary Douglas...
Mary Douglas beskrevs av sina samtida som "något av ett fenomen". Det räcker med en kort glimt på ett foto av henne för att man ska hålla med. Hon hade ett väldigt maskulint utseende.
Mary Ann Douglas föddes i byn Hanbury nära Worcester 1856. En dag blev hon presenterad för ett par svartvita råttor av en vän och Mary var såld, hon började föda upp råttor som hobby och annonserade ut de råttor som hon inte själv behöll. Genom annonseringen kom hon i kontakt med andra råttintresserade, till slut kom denna skara människor fram till att en råttförening skulle vara en bra idé. Mary Douglas skrev till en styrelsemedlem i National Mouse Club som hette Walter Maxey och frågade ifall råttorna fick visas på en musutställning. Maxey var positiv till idén och råttorna fick en klass på Aylesbury utställningen den 24 okt 1901. Från och med nu var råttintresset organiserat i musföreningen och råttrörelsen ökade i omfång. Hennes sista utställning var i Glouster den 5 Nov 1921. Efter den blev hon sjuk och dog den 26 Nov 1921, 65 år gammal och hon begravdes i St Veep.
Har man svartråttan som husdjur?
Ja, även svartråttan har varit och är husdjur i England. Mellan 1930-1960-talet var den emellertid försvunnen.
Den var minst lika populär som brunråttan. Man hittar den första beskrivningen av den tama svartråttan i ett nummer av Fur & Feather den 28 Nov 1901 och den är skriven av Mary Douglas.
1991 återupplivade NFRS-medlemmarna Roger & Joan Branton intresset för svartråttan. De köpte två trio, två grupper om en hane och två honor i varje, av Adrian Meehan som var chefsbiolog på förmedlingen Rentokil. Denna förmedling är den enda i England förutom London Zoo och den vilda kolonin av svartråttor på ön Lundy Island som har svartråttor. Den första kullen efter dessa sex råttor föddes i sep 1991 och de har haft fler kullar sedan dess.

Engelsk råtthistoria i korta ord...
- Råttor var mycket populära under drottning Victorias tid och var nästan uteslutande ett överklassdjur.
- 1895 bildades en musförening som kallades National Mouse Club (NMC). 1901 fick föreningen en råttsektion.
- Många utställningar var "tea-parties" i medlemmarnas bostäder eftersom många av råttvännerna var välbärgade.
- Råttklasserna i Aylesbury den 24 okt 1901 dömdes av Walter Maxey och det var sju råttor som deltog. Best In Show blev en "black and white even marked", idag kallar vi teckningen hooded.
- 1911 lämnades det in en motion om att råttorna skulle inkluderas i föreningsnamnet. Föreningen hette från och med nu National Mouse and Rat Club (NMRC).
- I och med att Mary Douglas blev sjuk kom en ny råttentusiast in i bilden. Han hette Ralph Blake. Det var han som fick fram föregångaren till dagens silverfawn.
- Råttintresset inom NMRC dog sakta men säkert ut för att vara nästan helt borta i slutet av 1920-talet. 1931 ändrades föreningsnamnet tillbaka till National Mouse Club (NMC). Det fanns endast ett halvdussin människor kvar i föreningen som höll på med råttor och som då och då dök upp på musutställningarna. Den enda klassen som nu var kvar för råttorna hette "Alla varianter - Alla åldrar".
- 1957 dök råttintresset upp på nytt. Det var i trakten Portsmouth och männen främst i ledet hette Derek Rayfield och Edwin Gay.
- Råttutställningarna låg nere under en lång tid och den 5-7 aug 1957 hölls den första råttutställningen på över 23 år.
- 1962, bildades en förening som hette National Rat Club av Ron Phillips. Tyvärr upplöstes föreningen efter mindre än ett år.
- 1969 försökte Eric Jukes, styrelsemedlem i London & Southern Counties Mouse Club, bilda en råttförening som han skulle kalla International Fancy Rat Council. Tyvärr gjorde han allt arbete i onödan och föreningen gick i stöpet
- Det dröjde fram till 1974 när Geoff Izzard och Joan Pearce började visa råttor på London & Southern Counties Mouse Club utställningar som råttintresset fick ny glöd igen. Detta ledde så småningom till att National Fancy Rat Society bildades den 13 jan 1976.
- I okt 1976 kom NFRS första tidning ut. Den var i A4-format, maskinskriven och på tre sidor.
|